När ungarna var små bodde vi i ett stort gult hus....
Jag började på utbildning och unfgarna hade jag på cyckeln alla tre för lämning på dagis osv..
Alltid fullrulle innan jag väl själv satt på bussen påväg till min utbildning... Och det hände allt för ofta när vi kom hem att dörren var låst såklart och nyckeln var inne i huset, jag blev till slut speciallist på att ta mig in genom köksfönstret, vilket jag aldrig låste helt, för jag kände mig själv såpass så att jag insåg att glömma nyckeln hörde nästan till vardagen hemma hos oss.
Och om det inte var låst, så kunde det lika gärna vara så att jag glömt att låsa eller så hade jag glömt att stänga dörren, men jag hade alltid tur... ingen hade varit inne i huset någon gång!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar